Myten kring Karl Martell, Mordräparen. Bilder från Wikipedia.

Karl Martell 686-741

Karl Martell är mest känd för sin seger vid slaget vid Poitiers/Tours 732 och myten kring honom som Mordräparen, som stoppade den Arabiska expansionen in i Västeuropa under den muslimska expansionseran. Han betydde också mycket för bildandet av det enade Frankiska Riket och la grunden till det Karolingska kejsardömet och skapade förutsättningar för sonsonen Karl den Store att lyckas uppfylla sina mål med Frankerriket och Kristendomen.

Notre Dame la Grande i Poitiers. Foto Tommy Sörstrand.

Kyrkan omnämns redan på 900-talet, men då under namnet Sancta Maria Maior. Byggnaden gjordes om under andra halvan av 1000-talet och 1086 öppnade Påven Urban II den nya kyrkan, Notre Dame la Grande. Den fantastiska fasaden färdigställdes på 1100-talet. Kyrkan är ett lysande exempel på Romansk byggnadskonst och är, oavsett hur dagens historiker värderar Slaget vid Poitiers och utgångens betydelse, ett mycket vackert monument över Kristendomens seger.

Slaget vid Poitiers/Tours 732

Konflikt: Muslimska invasionen av Europa.
Datum: 10 oktober 732.
Plats: Någonstans mellan Tours och Poitiers.
Resultat: Frankisk seger.
Stridande: Frankerna och Andalusiska Muslimer.
Befälhavare: Karl Martell med en Frankisk styrka på omkring 15-75 000 man. Abd er Rahman † med ett kavalleri på omkring 60-400 000 man.
Förluster: Enligt St. Denis omkring 15 000 man.

Traditionellt har slaget tillmätts avgörande betydelse i europeisk Kristen historieskrivning genom att Frankerna under Karl Martell med denna drabbning hejdade Muslimerna från att erövra hela Västeuropa. Senare har det gjorts gällande att slagets betydelse kraftigt har överdrivits och att det rörde sig bara om ett av flera Muslimska plundringståg i nordlig riktning, vilket stoppades utan att det fick några större världshistoriska konsekvenser. Samtida Arabiska historiker och krönikörer var mycket mer intresserade av det Arabiska nederlaget vid Konstantinopel år 718 och många nutida historiker menar, att om Araberna verkligen hade velat erövra Europa hade de lätt kunnat göra det. Dessa historiker hävdar det faktum, att Araberna inte var tillräckligt intresserade, eftersom norra Europa vid denna tid ansågs vara, och faktiskt var objektivt sett, ett socialt, kulturellt och ekonomiskt resurssnålt område med mycket lite av intresse för några erövrare över huvudtaget.

Charles de Steubens målning Bataille de Poitiers en Octobre 732 från 1837 skildrar en triumferande Karl Martell på sin vita häst
och en sårad och besegrad Abd ar-Rahman ibn Abd Allah. Bild hämtad från Wikipedia.

För den i regionen unga Kristendomen var behovet av heroiska berättelser, som enade de olika folkgrupperna i Nordvästra Europa stor, och viktig om Kristendomen skulle ha någon framtid. Oavsett det historiska värdet av slagets utgång blev detta något som i decennier framöver skulle utnyttjas i implementeringen av både den världsliga och andliga Kristendomen i Västra Europa.

Bakgrund
Muslimerna i nuvarande Spanien hotade sedan några år tillbaka territorierna i nuvarande Frankrike. Hertig Eudes av Aquitanien hade på ett avgörande sätt besegrat en stor invasionsstyrka år 721 i Slaget vid Toulouse, men Arabiska räder fortsatte. År 725 nådde de ända till staden Autun i Burgund. Då han hotades av både Araberna i söder och av Frankerna i norr allierade sig Eudes år 730 med Othmar av Munuza, berberemiren i vad som sedermera skulle bli Katalonien. Arabernas räder in över hans sydgräns avtog och Othmar gifte sig med Eudes dotter Lampade. Nästa år gjorde dock Othmar uppror mot guvernören av Andalusien, Abd er Rahman. Abd er Rahman krossade snabbt revolten, och riktade därefter sin uppmärksamhet mot förrädarens allierade, Eudes. Enligt en oidentiferade Arabisk källa, "Sökte den armén igenom alla platser likt en ödeläggande storm." Hertig Eudes, även kallad kung av några, samlade sin armé vid Bordeaux, men besegrades, och Bordeaux plundrades. Eudes vände sig då till Frankerna för att få hjälp och Karl Martell erbjöd sitt stöd om Eudes underställde sig Frankisk överhöghet. År 732 fortsatte det Arabiska plundringståget norrut, utmed floden Loire. Ett möjligt motiv enligt samtida Kristna historieskrivare var katedralen i Tours och de rikedomar som förvarades där. När Karl fick höra talas om detta samlade han sin armé på uppskattningsvis 15 000 – 75 000 veteraner, och marscherade söderut

Lokalisering
Trots att detta slag var så viktigt är dess exakta lokalisering fortfarande okänd. De flesta historiker antar att de två arméerna möttes där floderna Clain och Vienne möts, mellan Tours och Poitiers. Detta bekräftar också att slaget fick sin viktiga symboliska betydelse långt senare i kampen mot Muslimerna och att de samtida beskrivningarna såg slaget bara som ett i mängden av många konfrontationer.

Slaget
Karl ställde upp sin armé på en plats där han antog, att den Muslimska armén skulle passera, på ett mycket försvarsvänligt ställe. Det är möjligt att hans tätt formerade infanteri, beväpnat med svärd, spjut och sköldar formerade sig i en falang-liknande uppställning. Enligt de Arabiska källorna ställde de upp sig i en stor fyrkant. Karl Martell utkämpade ett lysande försvarsslag, med tanke på olikheten mellan arméerna, i det att Frankerna mest bestod av infanteri, mot beridna tungt beväpnade ryttare. På en plats och en tidpunkt, som han själv hade valt, mötte han en vida överlägsen styrka och besegrade den. I sex dagar bevakade de båda arméerna varandra, med endast mindre skärmytslingar. Ingen av dem ville anfalla. Frankerna var välklädda för kylan och hade fördelen att känna terrängen. Araberna var inte lika förberedda för den intensiva kylan, men de ville inte anfalla vad de trodde var en numerärt överlägsen Frankisk armé. Striden började den sjunde dagen, eftersom Abd er Rahman inte ville skjuta upp slaget i all evighet. Abd er Rahman förlitade sig på att hans kavalleri var numerärt överlägset och fick dem att anfalla gång på gång. Denna gång var den tilltro Muslimerna hade till sitt kavalleri, beväpnat med långa lansar, långa svärd och spjut, inte berättigad. Ett av få tillfällen då medeltida infanteri stod emot ett tungt kavallerianfall. De disciplinerade Frankiska soldaterna slog tillbaka anfallen, fastän det arabiska kavalleriet, enligt Arabiska källor, vid flera tillfällen bröt in i den Frankiska fyrkanten. För de Frankiska soldaterna verkade det tunga Saracenska kavalleriet oslagbart. Till och med hästarna hade skyddsrustningar. Däremot är det troligt att det månghövdade berberkavalleriet bara var lätt beväpnat. Frankerna gjorde därför mycket bättre ifrån sig mot berberkavalleriet än mot Saracenerna. Enligt en Frankisk källa varade slaget en dag och enligt Arabiska källor två dagar. När ryktet gick genom den Arabiska armén att det Frankiska kavalleriet hotade det byte de hade tagit från Bordeaux återvände många till lägret. Detta verkade, för majoriteten av den Muslimska armén, som en fullskalig reträtt, och snart var det det. Under försök att hindra reträtten blev Abd er Rahman omringad, vilket ledde till hans död, och Muslimerna återvände till sitt läger. Följande dag, när Muslimerna inte återupptog slaget fruktade Frankerna ett överfall. Endast efter att de Frankiska soldaterna gjort en noggrann rekognoscering av det Muslimska lägret stod det klart att Muslimerna hade retirerat under natten och att slaget var över.

Efterdyningar
Den Arabiska armén retirerade söderut över Pyrenéerna. Karl fick sitt smeknamn Martell, vilket betyder hammare, i detta slag. Han fortsatte att driva Muslimerna från Frankrike under följande år. Han besegrade också Morerna i slagen nära floden Berre och Narbonne.

Slagets betydelse
Samtida kristna, från Bede till Theophanes nedtecknade noggrant slaget och var noga med att omnämna vad de såg som dess följder. Senare forskare, såsom Edward Gibbon, hävdade att om Martell hade fallit skulle Morerna enkelt ha kunnat erövra ett blödande Europa. Gibbon skrev:

"En segerrik marsch hade tagit Saracenerna tusentals kilometer, från Gibraltar till Loires stränder; skulle man ha upprepat sträckan, skulle Saracenerna ha tagit sig till det inre av Polen och de Skotska högländerna; Rhen är inte svårare att ta sig över än Nilen eller Eufrat, och den Arabiska flottan skulle ha kunnat segla, utan att utkämpa ett enda sjöslag, ända till mynningen av Themsen. Kanske skulle tolkningen av Qur'an nu ha lärts ut vid skolorna i Oxford, och dess studenter skulle kanske för ett omskuret folk ha visat på heligheten och sanningen i Muhammeds uppenbarelser."

Fastän detta diskuteras av nutida historiker stöds det av Muslimska historieböcker om denna tid, vilka talar mer om Frankerna än något annat Kristet folk, förutom Byzantinerna. Emellertid var samtida Arabiska historiker och krönikörer mycket mer intresserade av det Arabiska nederlaget vid Konstantinopel år 718. Muslimska källor beskriver räder in i Indien och andra icke-muslimska stater för att erövra byte och hitta folk att omvända. Med tanke på den stora rikedomen i de kristna helgedomarna, såsom den i Tours, skulle muslimsk expansion i området varit trolig, om den inte på ett avgörande sätt stoppats av Martell år 732. Ytterligare bevis för vikten av detta slag ligger i att Muslimerna expanderade in i alla andra regioner i det gamla Romarriket. Det är inte troligt att Gallien skulle ha skonats, om det inte hade varit för styrkan i Martells legendariska högra arm och lojaliteten hos hans veteraner i den Frankiska armén. Dessutom, med tanke på den vikt de lade vid Rahmans död och nederlaget i Gallien, samt det efterföljande besegrandet och förstörandet av Muslimska baser i vad som nu är Frankrike, är det troligt att detta slag trots allt hade en makrohistorisk vikt i hindrandet av den muslimska expansionen i väster. Gibbon och hans generation historiker har kanske mera rätt än den nutida synen, att detta slag saknar historisk vikt. Hade Martell fallit vid Tours hade de långsiktiga följderna för den europeiska Kristenheten blivit ödesdigra och Kristendomen hade haft en hjältesaga mindre.